|
|
|
|
       |
Mor Shemun D’Zeyte (S:t Simon av oliverna)
Artikel,
Tisdag 1 juni, 2010, kl
11:51
 Mor Shemun D’Zeyte (sv; S:t Simon av oliverna) föddes år 657 i byn Habses, TurAbdin (sv; Gudstjänarnas berg. Området i sydöstra Turkiet som är ett av vårt folks hemländer). Redan som ung pojke tjänade S:t Shemun som diakon i kyrkan. Vid tioårsåldern skickades han till lärosätet S:t Gabriels klostret efter att ett mirakel skedde honom där. Som ung pojke var S:t Shemun i S:t Gabriel klostret. Där blev han nedtrampad till döds av den stora folkmassan som var ivriga av att få besöka helgonets kända grav. Då tog man hans kropp och lade den på graven och S:t Shemun väcktes till liv igen.
Redan vid sitt tredje studieår i S:t Gabriel klostret blev S:t Shemun diakonernas ledare. Sedan fortsatte han att studera till att slutligen bli en munk. Efter att han studerat färdigt i klostret bestämde han sig för att flytta till Dayro Da-Stune (sv; Pelarklostret) för att leva som en eremit på en pelare, helt ensam och avskild från omvärlden. Det sägs att S:t Shemun var en av de första munkarna som levde efter S:t Simeon Pelarens tradition om att leva som en eremit på en pelare i flera år för att uppnå hög visdom och dygd.
Under denna tidsperiod var det väldigt oroligt i TurAbdin eftersom den persiske kungen Shahbarz kom för att ödelägga och erövra området. Kungens soldater brände byar, städer men även kloster där ett av dem var S:t Gabriel klostret. Kungen gav order om att landsförvisa befolkningen från Mhalmayto och Beth Risto (ett område i TurAbdin) och flytta de norr om Hasno D’Kifo (syriskt ord som bär den innebörden; ”klippborgen”. Idag kallas det för Hassankeyf på turkiska). En av dessa som togs av soldaterna var S:t Shemuns systerson Eyyub. På vägen till den platsen som de fångna skulle förflyttas till, upptäckte Eyyub en skatt med en massa guld. Men hans fortsatte följa folkmassan utan att säga till någon vad han just hittat.
Under krigstiden blev den persiske befälhavaren svårt sjuk och då beordrade man S:t Shemun att bota honom. Med S:t Shemuns böner och Guds hjälp botades den sjuke befälhavaren. Befälhavaren blev mycket glad och tacksam över den stora tjänsten och sa till honom att han fick önska sig vad han ville av honom. S:t Shemun bad då om att befria befolkningen som har förvisats och hållits fånga och låta de återvända till sina byar. Befälhavaren beviljade hans önskan och lät de gå fria.
Eyyub, som var en av fångarna, talade om för sin morbror S:t Shemun om skatten som han hade funnit på vägen. Han letade upp den och gav en stor andel till S:t Shemun.
Efter att det blivit lugnare i området började S:t Shemun genast med renoveringen av S:t Gabriel klostret. Tack vare den fina gåvan som han fått av sin systerson kunde han köpa vingårdar, byar, jordbruksmarker och andra ägor till klostret. Han köpte flera kvarnar och marker där han planerade 12 000 olivträdplantor. Tack vare S:t Shemuns olivträdsplanering så tillfredställdes befolkningens stora behov av olivolja och kyrkan hade tillräckligt för att framställa dopoljan och de sjukas smörjelse. Och detta är anledningen till helgonets namn, Mor Shemun D’Zeyte, som betyder S:t Simon av oliverna.
År 693 tog han sig till Nsibin (dagens turkiska Nusaybin. Stad som gränsar till Syriens Qamishli) för att reparera och återuppbygga de förstörda syrisk-ortodoxa kyrkorna. Där byggde han bland annat pelarkloster och hotell. Han byggde även tre kyrkor, Yuldath Aloho (Gudaföderskan), S:t Teodoros, S:t Dimet och ett kloster som han kallade S:t Joshuaklostret. För att alla kyrkor och kloster skulle klara av att försörja sig köpte han åkerjordar, kvarnar, affärer, byggnader och byggde badhus som gav de stora intäkter. Allt som blev över av intäkterna skickades till S:t Gabriel klostret.
S:t Shemun vigdes till biskop år 700 av den dåvarande Patriarken Hans Helighet Julian III. Han blev ärkebiskop för storstaden Harran och där tjänade han i ca 35 år. Där byggde han ett flertal kyrkor och även stadens dåtida största bro som senare blev uppkallad efter honom.
S:t Shemun gjorde mycket mer än vad som har nedtecknats här. Han byggde ytterligare stora olivträdsplantager, kyrkor, kloster och bostäder för arbetare runtom i TurAbdin.
År 734 dog han i Harran och han hann bli 80 år gammal. S:t Shemun begravdes i S:t Gabriel klostret och många under och mirakler har skett kring hans grav fram tills idag.
S:t Shemun D’Zeyte är en av de mest omtyckta personerna i den syrisk-ortodoxa kyrkan. Han arbetade mycket för att förena folket, oavsett religion, för att bevara det syriska språket och kulturen. Han hade även bra relationer med de icke-kristna och var oerhört omtyckt av dem.
S:t Shemun gjorde mycket vackra gärningar under sin livstid. Han ägnade sitt liv åt att förena, hjälpa och försörja folket. Han byggde kyrkor, kloster, bostäder och skolor. Han utnyttjade de resurserna han hade och gav allt till Gud. Låt oss ta lärdom av S:t Shemun genom att försöka enas till en gemenskap och bevara de dyrbara skatterna som har blivit oss givna, nämligen vårt språk och vår kultur. Och vi ska även ge lite av vårt överflöd i allmosor och av vår tid för att hjälpa våra medmänniskor, både kristna och icke-kristna. Alla är Guds skapelser, Hans barn, och allt vad vi gör för människorna det gör vi för Kristus.
Den syrisk ortodoxa kyrkan firar S:t Shemun D’Zeyte den 1 juni varje år. Må hans böner vara med oss.
Övrigt: I Sverige har vi en syrisk-ortodox kyrka i Borås som bär helgonets namn. Klicka här för att läsa om invigningen av kyrkan år 2007.
Skribent: Teologiutskottet
Texten har lästs 268 gånger.
|
|
Skicka in
Har du en egen artikel, bokrecension, boktips, nyhet mm som du vill ska publiceras på hemsidan. Skicka då in den till: |
|
|
| © Copyright Ungdoms
Initiativet 2004-2008. All rights reserved. |
|