|
|
|
|
       |
S:t Dodo
Artikel,
Torsdag 20 maj, 2010, kl
14:12
 Idag, den 20 maj, firar vi helgonet S:t Dodo i den syrisk-ortodoxa kyrkan.
S:t Dodo kommer ursprungligen från byn Sidos i Irak. Han var son till Simon och Helena (syriska; Heleni), som var oerhört förmögna och kända för sin starka tro. När S:t Dodos föräldrar hade nått hög ålder var dem fortfarande utan barn. Med ledning av deras tro tog dem sig till ett närbeläget prästseminarium på berget Tabiz i Iran. Där spenderade dem dagar och nätter i hjärtliga och uppriktiga böner och begrundande med S:t David (syriska; Daweed), prästseminariets överhuvud. Efter deras hemkomst, blev Helena havande och födde en liten pojke. Året var 530 e.Kr.
För att visa sin tacksamhet till Herren, vände dem tillbaka till seminariet, där dem fullföljde deras välgörenhetslöften till seminariet och lät sin son döpas av S:t David. Därefter återvände familjen hem och pojkens föräldrar tog väl hand om sin son. Helena och Simon gav sin son en renlärd kristen uppfostran och mycket kärlek, så mycket kärlek att de till och med gav honom smeknamnet "Dodo", som betyder "älskad" på syriska. S:t Dodo fick sin grundskoleutbildning i byns skola där han ansågs vara oerhört intelligent och hans uppförande var alltid rättfärdigt.
När han kom upp i tonåren försökte hans föräldrar övertala honom till att gifta sig då detta var normen på den tiden. Då S:t Dodo redan hade dedikerat sitt hjärta till Herren Jesus Kristus sen länge, nekade han därför sina föräldrars önskemål om giftermålet.
Det första S:t Dodo gjorde efter sina föräldrars bortgång var att dela ut hela sitt arv till de fattiga och behövande, Detta efter Jesus befallning till den rike mannen: "Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga, så kommer du att få en skatt i himmelen, och kom följ mig. "(Matteus 19:21). Och sannerligen, följde S:t Dodo Jesus fotspår. Strax därefter blev han munkprästvigd på samma seminarium som han blev döpt i, där han var mycket älskad och uppskattad av alla.
Livet i seminariet var inte tillräckligt hårt för S:t Dodo. Han ville tygla alla köttets lustar och rena sin ande från det onda för att kunna tillbe Gud på bästa sätt möjligt. När abboten avled lämnade S:t Dodo seminariet och tog sig till toppen av berget Tabriz. Där levde han isolerade i tolv år under bön och andra former av andlig träning, bland annat så bar han alltid en skjorta av järn när han bad.
En natt såg den nya abboten i en vision hur försämrad S:t Dodos fysiska hälsa var. Följande morgon gick abboten tillsammans med några munkar för att leta efter honom och fann honom i ett eländigt tillstånd. De förde honom tillbaka till seminariet för att där kunna ge honom vård och ta hand om honom.
När han blev frisk, lämnade han seminariet ännu en gång, denna gång för att besöka det heliga landet, (nu Israel). När han kom tillbaka lämnade han återigen seminariet och begav sig till den skrämmande dalen som kallades ”Helvetets dal". Denna dal kunde beskådas från Byn Esfes, 7 kilometer sydväst om staden Azekh (nu Idil, Turkiet). Anledningen till att dalen fick detta namn var pga. av dalens djup och för att det var ett bördigt område för tjuvar och fredlösa. S:t Dodo fick senare sällskap av sin morbror S:t Isak (syriska; Ishoq) och omkring 40 munkar. Där byggde de en kyrka och hans ensamcell finns kvar än idag. Genom deras böner och hårda arbete blev dalen en andlig oas och ett skydd för många troende.
När biskopen i Tikrit (Irak) dog år 589 e.Kr., valde Hans Helighet Patriark Peter III av Raqqa (581-591) S:t Dodo till att efterträda honom. Han kontaktade S:t Dodo och sade att det var dags för honom att lämna “Helvetets dal” och leda Jesus flock i Tikrit genom biskopsämbetet. Först tvekade S:t Dodo men accepterade sedan sin nya tjänst. Han prästvigdes och fick namnet S:t Gregorios.
S:t Dodo ordinerade 1300 präster och 1700 diakoner och lämnade slutligen detta liv år 609 e.Kr. Hans begravning som ägde rum vid katedralen i Tikrit bevittnades av 1800 präster och en stor skara av troende.
Tjugo år senare, såg hans morbror S:t Isak honom i en dröm där S:t Dodo sade till honom att flytta hans kvarlevor från Tikrit till Turabdin regionen (nu sydöstra delen av Turkiet). Detta för att S:t Dodo menade på att det snart inte skulle finnas några kristna kvar i det området. S:t Isak gjorde då som han blev tillsagd och flyttade relikerna till byn Bsorino i Turabdin. Han begravdes där och en kyrka byggdes i hans namn på samma plats.
En annan historia säger att det rådde en tvist mellan människorna i Esfes och Bsorino. Denna tvist hade sin grund i att båda ansåg S:t Dodo vara deras egna helgon, och ville därför att hans kropp skulle begravas i deras mitt. Problemet löstes senare genom att ha kroppen i Bsorino förutom huvudet och hans högra hand, som begravdes i Esfes.
S:t Dodo är känd som "Miraklernas fader" tack vare den stora mängd mirakel Gud utförde genom honom och gör det än idag.
Må Gud genom S:t Dodo’s böner och förböner, välsigna och överösa oss med Hans rika nåd, Amen.
Skribent: Teologiutskottet
Källa: Syriac Orthodox Church - Archdiocese of the Western United States
Texten har lästs 214 gånger.
|
|
Skicka in
Har du en egen artikel, bokrecension, boktips, nyhet mm som du vill ska publiceras på hemsidan. Skicka då in den till: |
|
|
| © Copyright Ungdoms
Initiativet 2004-2008. All rights reserved. |
|