Dopets sakrament
Artikel,
Tisdag 8 december, 2009, kl
16:47
 Dopet är ett heligt sakrament genom vilket den troende föds på nytt genom vatten och Ande och blir värdig rättfärdighetens nåd. Genom dopet blir den troende även Guds son och Jesu Kristi bror samt arvtagare till Guds rike.
Namn på dopets sakrament
Den Syrisk Ortodoxa Kyrkans fäder har gett dopets sakrament många olika namn vilka härstammar från sakramentens handlingar och andliga gåvor. Bland dessa är:
1. Dopet: Det är ett Syriskt ord som betyder att doppa eller tvätta. Man sänker ner den döpte i vattnet och doppar honom då han döps. Att tvätta kommer ifrån att människan tvättas ren på ett andligt sätt från sina synder och på ett kroppsligt sätt från sin naturliga smuts.
2. Trons mysterium: Den som ska ta emot dopets sakrament måste först tro på Kristi dogmer, såsom Herren sa: ”Den som tror och döpts kommer leva” (Markus 16:16).
3. Upplysning: Den döpte upplyses genom trons ljus, som han bekänner när han döpts enlig apostelns ord: ”Minns de första dagarna, då ni upplystes och ni uthärdade stora prövningar” (Hebreerbrevet 10:32). Det han vill säga med de första dagarna ”då de upplystes” är att tala om dopets sakrament som även gjorde dem värdiga ljusets arvedel i himmelriket. Ty de ”rättfärdiga kommer att lysa som solen” (Matteus 13:43). Den helige Ivanis Dara sa om detta namn: ”Detta namn är det speciella namnet som skiljer dopets sakrament från de andra sakramenten. Även om de andra sakramenten också är ljus, så är dopets sakrament ljusets sakrament. Ty det ger det första ljuset till själen och bevarar det, men det gör inte de andra sakramenten”.
4. Rening: Den döpte blir ren från den första naturen som blev korrumperad av Adams synd. Om den talar aposteln Paulus: ”den gamla surdegen” och i dopet blir den döpte: ”en ny skapelse” (1 Korintierbrevet 5:7).
5. Den nya födelsen: På samma sätt som vi föds naturligt av en kvinna, vilken kallas den första födelsen, så föds vi genom dopet av den Helige Ande, vilken kallas den andra födelsen eller den nya födelsen. Av naturen föds vi till vredens dom på grund av vår fader Adam (Efesierbrevet 2:3). Genom dopet föds vi på ett nytt sätt genom Kristus till Guds barn, såsom den Heliga Bibeln säger: ”De som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn” (Johannesevangeliet 1:12).
Under de första århundradena kallade Kyrkofäderna dopet för många andra namn förutom dessa som vi har talat om, t ex: Trons insegel; Frälsningens tvätt; Livets rening; Trons sigill; Kristendomens tro och Livets vatten.
Dopets grad ibland de andra sakramenten
Enligt Ivanis Dara så är dopet först i grad bland sakramenten. Bar Salibi säger: ”Dopet har företräde före alla andra sakrament i höghet och respekt. Till exempel så är det högre än prästerskapet, ty den helige Ande stiger personligen ner på ett särskilt sätt i dopet, såsom Han gjorde över Herren Kristus i Jordanfloden när han döptes. Men i prästerskapet stiger Han (den helige Ande) ner i dess gärningar, det vill säga i olika nådegåvor. Dopet är nödvändigt för alla som tror på Kristus, enligt Herrens ord: ”Om en människa inte föds av vatten och Ande kan han inte gå in i Guds rike” (Johannesevangeliet 3:5). Men prästerskapet är inte nödvändigt för alla troende. Därför ges dopets sakrament till den troende före alla andra sakrament, för den som inte tar emot detta sakrament har ingen rätt att ta del av de andra sakramenten”.
Grunderna för dopets sakrament
Vår Herre Jesus Kristus grundade dopets sakrament då han döptes av Johannes döparen i Jordanfloden (Matteus 3:16). Ty han placerade den helige Andes kraft i vattnet. Den helige Gregorius Nazianos säger: ”Det år då Herren döptes gavs kraften till vattnet att föda människorna till det andliga livet”.
Det är känt att även om dopet grundlades av Herren Jesus Kristus innan hans lidande, så hämtade det sin kraft och sin gärning från Kristi lidande, död och uppståndelse. Det är detta sakrament som satte gränsen för all Gudomlig försyn på jorden.
För det andra, när Herren Kristus befallde sina lärjungar och sa: ”Åt mig är given all makt i himmel och på jord och på samma sätt som Fadern sände mig, så sänder jag er. Gå och gör alla folk till lärjungar och döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn” (Matteus 28:18-19). Och ”den som tror och blir döpt skall leva och den som inte tror blir fördömd” (Markus 16:16). Efter denna upphöjelse av dopets sakrament blev detta sakrament förutsättningen för det eviga livet och Kyrkan utför det på ett rätt sätt enligt vad Aposteln Paulus visar: ”Och han utgav sig själv för henne, för att helga henne och rena henne genom vattnets och ordets rening” (Efesierbrevet 5:25-26).
Olika typer av dop
Några av teologerna har sagt att det finns två olika typer av dop:
1. Johannesdopet för omvändelse
2. Det dop som Jesus Kristus instiftade
Många av Kyrkans fäder tillade även dessa:
Syndaflodens dop: genom vilket jorden renades från synden.
Dopet genom röda havet och molnet: enligt Aposteln Paulus ord: ”Jag vill att ni ska veta bröder, att våra fäder var alla under molnet och gick alla genom röda havet. Och alla blev döpta av Moses genom molnet och röda havet” (1 Korintierbrevet 10:1-2).
Lagens dop: Det kallades även för ”reningen” och det var det som Israeliterna gjorde under deras tjänstgörningsdagar. Det var befallt att prästerna skulle tvätta sig i det heliga tvättfatet som fanns mellan tabernaklet och altaret (Exodus 30:18).
Johannesdopet: Och det är omvändelsens dop (Markus 1:4) eller tårarnas dop som fyller och rinner från syndarnas ögon när de omvänder sig. I den fanns inte den Helige Ande, utan dess mål var att rena dem från onda gärningar.
Lärjungarnas dop: Det var det som Herrens lärjungar genomgick i deras liv på jorden och det var ingen skillnad på detta och Johannes dopet.
Bloddopet eller martyriet: Kyrkan accepterade detta enligt Aposteln Matteus som säger: ”Alla som bekänner mig inför människorna, honom skall jag bekänna inför min Fader i himlen” (Matteus 10:32)
Dessa är de olika typer av dop som våra Syrisk Ortodoxa Kyrkofäder räknar upp, men över alla dessa är vattendopet och bloddopet, det vill säga martyriet, som ibland gäller istället för vattendopet i tider av svår förföljelse.
Dopets nödvändighet
Dopets sakrament är nödvändigt för det eviga livet. Det är den enda vägen som leder till himmelriket, enlig Herrens ord: ”Om någon inte föds genom vatten och ande, kan han inte gå in i Guds rike” (Johannes 3:5 enl. Syr.)
Barndop
Jakob Bar Salibi säger: ”Det fanns förut en sed i Kyrkan att döpa de troende när de var 30 år, för att i dessa år är människan fullvuxen och har ett fullvuxet sinne. Efteråt blev det tillåtet för alla döpas i deras olika stadier i livet: i vuxen ålder eller som barn – detta skedde av olika orsaker. Några av dem är:
1. Försening av dopet blir för människorna en orsak till att de faller i synd och omintetgör dopets nåd.
2. Att hindra människorna från dopet gör att de avfaller på grund av kärlek till världens begär och springer efter världsliga passioner.
Kyrkan tog emot barndopet från de utvalda apostlarna, för de var dem som undervisade om detta. Ty vi ser att aposteln Petrus förkunnade detta på pingstdagen för de som hade accepterat Kristus och han förkunnade för dem att de och deras barn skulle ta emot dopet då han sa till dem: ”Till er… era barn” (Apostlagärningarna 2:39). Detta bekräftar att barnen accepterades i tro och att man döpte dem.
När apostlarna predikade Evangeliet, trodde hela hus och alla i huset döptes både stora och små. Och av dessa döpte aposteln Paulus Stefanos hus (1 Korintierbrevet 1:16) och givetvis fanns det i detta hus barn som också dem accepterade dopet.
Kyrkan bekräftar barndopet
Omskärelsen i det Gamla Testamentet var en förebild för dopet i det Nya. Det är känt att barnen omskars på den åttonde dagen (Genesis 11: 17). Omskärelsen var en handlig av människohand (Efesierbrevet 2:11) i köttet. Och detta var befallt till alla barn.
Låt oss komma ihåg: barnen accepterar dopet på deras föräldrars tro och de måste döpas så att de inte - om döden skulle komma - blir uteslutna från det eviga livet. Kyrkans barn ska döpa sina barn så tidigt som möjligt. Det är bäst om barnet döps mellan åttonde fram tills den 40:e dagen efter födelsen.
Faddrar
Den store lärde Mor Moshe Bar Kifo sa: ”Fadderskapet har många olika namn: Fadderskap, Släkting (Qaribo), Lärare, Gudfader (’robo) och ledare (hadåyå)”.
Den store lärde Bar Salibi sa: ”Fadderskapet blev synligt på Johannes Döparens dagar: ty han anses vara Kristi fadder”.
Fadderskapet är en helig sed. Därför måste dopfaddrarna vara troende Ortodoxa och Kyrkans barn. För en pojke ska det vara en man och för en flicka en kvinna. Försiktigt skall de frambära barnen på sina axlar och på ett noggrant sätt skall de ta hand om sina andliga barn och uppfostra dem i de kristna dygderna. De skall även vara goda förebilder som barnen kan efterlikna.
Men tyvärr ser vi i våra dagar att faddrarna inte fullgör sin andliga tjänst. De utför inte sin andliga Gudstjänst för den döpte. Därför anser jag, enligt min egen åsikt, att faddrar skall föräldrarna själva eller deras bröder/systrar eller mor-/farföräldrar vara, som kan utföra denna andliga tjänst för den döpte.
Vi vädjar till alla föräldrar tillsammans med faddrarna att förstå vilken dyrbar andlig tjänst dopet är och att de skall uppfostra sina barn enligt det heliga Evangeliets rätta vägar. Så att efter detta förgängliga liv de må ärva det eviga livet.
Artikeln skriven av:
Mor Philoxenus Mattias Nayis, Patriarkalisk assistent och rektor för S:t Afrems Teologiska Seminarium.
Översatt från Kthobonoyo till Svenska av Mshamshono Qliriqoyo Johan Andersson, 3:e årskursen, S:t Afrems Teologiska Seminarium.
Texten har lästs 311 gånger.
|
|
Skicka in
Har du en egen artikel, bokrecension, boktips, nyhet mm som du vill ska publiceras på hemsidan. Skicka då in den till: |
|
